Galeasen Vera var en skuta som vi hade under en intensiv period på 70-talet. Formellt så var vi klassade som ett litet partrederi om tre delägare med huvudredare och ansvarig skeppare enligt Sjöfartsverkets
Nationalitets- och registreringscertifikat.
Vera var bygd i
Svendborg
i Danmark år 1889, alltså samma år som Eiffeltornet stod klart.
Enligt uppgift så var det första namnet Hans men efter byte av hemma-
hamn, först till Marstal och senare till Ommel på Ærø, döptes hon om till Duen.
Efter ett haveri 1918 då den danske skepparen omkom ropades hon in på en offentlig auktion av en sjökapten från Rockneby i Sverige och fick då namnet Wera.
Någon gång 1926-28 installerades en tändkulemotor. Innan dess hade man varit hänvisad till att segla men med sina närmare 300 m² segelyta och relativt slanka linjer, för att vara ett fraktfartyg, gjorde hon säkert bra fart genom vattnet.
Fakta om Vera
- Mått: 20 m lång, 5.6 m bred, 2.1 m djupgående
- Signalbokstäver: SKBW
- Registr.nr. 6107 i Sjöfartsverkets Skeppslista
- Dräktighet: 63 bruttoton, 43 nettoton *
- Deadweight c:a 105 ton (2.5m djupg)
- Barlast c:a 15 ton
- Segelyta c:a 150 m² utan toppsegel.
- Tändkulemotor Västervik 35 hk/400 rpm.
- Fart: 5-6 knop
*) Ett registerton (volym) är 100 eng. kubikfot eller c:a 2.83 m³
Begreppet skuta används som ett samlingsuttryck
för mindre lastfartyg och äldre farkoster i allmänhet. Möjligen med undantag för fiskebåtar. Den typ som Vera tillhörde brukade även kallas för 'Baltic Traders' eftersom fraktfart på östersjön var det naturliga verksamhetsområdet.
Vera byggdes enligt uppgift som skonare men riggades senare om, oklart när, till en galeas. Galeasen har samma rigg som ketchen, dvs. två master med största (gaffel)seglet på den främre masten. Galeasriggen har längre avstånd mellan masterna vilket ger plats för större lastlucka. Observera att galeas har ingenting med galeass att göra även om det ser närbesläktat ut. Galeas tror man kommer från den holländska båttypen galiot.
Många skutor var utrustad med en s.k. tändkulemotor eller råoljemotor, begreppen används synonymt. Vad är en tändkulemotor? I princip är det en tvåtakts förkam-
mardiesel med glödtändning. Eller helt kort en 'semi-
diesel'. Inget elektriskt tändsystem och ingen förgasare.
Bränslet sprutas genom ett munstycke in i en förkam-
mare = tändkulan och antänds där vid kompression med hjälp av en glödkropp. Tändkulemotorn har mycket lägre kompression än en dieselmotor.
Det enkla tändsystemet gör att motorerna ibland karaktäristiskt missar någon tändning, påminner om synkoperaring, speciellt vid låg belastning eller på tomgång. Varvtalet regleras av en frislagsregulator.
Smörjningen ombesörjs av en liten pump som trycker ut oljan genom rör till olika smörjpunkter på motorn. Om det blir stopp i ett rör så är det godnatt för det lagret.
Det var vad som hände oss vid ett tillfälle när vevstaks-
lagret skar. Efter att ha seglat in till hamn, inte helt trivialt med en skuta, fick vi då först försöka få tag i
någon som kunde gjuta i ny lagermetall och sedan lära upp oss själva på att skava in ett nytt lager. Men det gick bra efter lite övning.
Tändkulemotorn, 'Hot bulb engine', utvecklades under slutet av 1800-talet i England och av ett par tyskar som emigrerat till USA.
Vid sidan av sjöfarten så var tändkulemotorerna förr mycket vanliga inom verkstadsindustrin och inom jordbruket. En av fördelarna med motortypen är att den är okritisk på bränslekvaliten och går att köra på nästan vad som helst. En av nackdelarna är den höga vikten, motorn är mycket tung. En annan är den tidsödande startproceduren.
Veras tändkulemotor
som installerades någon gång under slutet av 20-talet var tillverkad av Västerviks Mekaniska Verkstad. Tillverkningen startade 1910 av bröderna Nilsson i centrala Västervik. Motorn kallas alternativt för Nilssonmotorn. Mer information om tändkulemotorn från Västervik, dess historia, teknik och olika modeller finns på hemsidan
Nilssonmotorn.
De tre stora tillverkarna av tändkulemotorer i Sverige var annars Bolinder, Seffle och Skandia. Någon har uppskattat att det fanns ett 70-tal tillverkare av tänd-
kulemotorer bara i Sverige under storhetstiden på 20-talet.
För mer allmän information om tändkulemotorn,
rekommenderas ett besök på hemsidorna:
Tändkulans vänner
Pythagoras industrimuseum.
Kuriosum
Inspelningen av filmen "Lyckliga skitar" från 1970 av Vilgot Sjöman, gjordes delvis ombord på Vera. Filmen är en smått charmig historia signerad Vilgot.
Ett annat konstnärligt intryck av Vera, se nedan.
Ölandskonstnären Tore Wallén kom på besök en sommardag 1973 när vi låg förtöjda i Borgholms hamn.
Han hade skissblock och ritstift med sig och fångade ögonblicket med en teckning.
